En sann och världsvan gentleman kan sina viner. Han vet vilken årgång och vilken druva som smakar bäst, och vad man bör söka efter i vinlistor runt hela globen. Föraktfullt och lätt nedlåtande lyfter han på ögonbrynet åt den sjavige Svensson som står där med sitt sexpack. Eller?

Vissa drycker förknippas mer än andra med social rang och status. Vinet har länge betraktats som det finare alternativet, möjligen med viss konkurrens av årgångskonjak eller dito whisky. Kanske beror detta på att det inte odlas här utan måste importeras, vilket förr i världen gjorde det ytterst exklusivt. Det har en glans, ett romantiskt och högtidligt skimmer man inte gärna står utan i situationer som kräver någonting utöver det vanliga. Hur skulle det se ut på Nobel-middagen om denna dryck saknades, och, handen på hjärtat, hur många av er skulle knäcka kapsylen av en flaska öl under första dejten?

Invanda mönster och gamla fördomar är ju inte helt enkla att skaka av sig, och den lätt nedvärderande aura som omgett det stackars ölet under århundraden lär bli kvar ännu en stund, men saker har förändrats grundligt det senaste årtiondet.

Den helt nyligen bortgångne Michael Jackson, inte att förväxla med sin lite mer spektakuläre namne, var en man som ägnade större delen av sitt liv åt det bärnstensfärgade guldet. I en ström böcker, tv-program, och offentliga framträdanden predikade han sitt, läs ölets, evangelium, och var förmodligen den enskilde person som gjort mest för att få upp allmänhetens ögon för världen bortom ”two pints of lager and a packet of crisps please” –syndromet. Om hans arbete haft någon inverkan här i Sverige är svårt att säga, men den som minns hur det var på åttiotalet kan lätt göra en jämförelse med antalet ölsorter på systembolaget då och nu.

Öl finns i lika många, om inte fler, varianter som vin, och är enligt Werner Vögeli, kungens gamle hovkock, den enda dryck som passar till allt, utom möjligen sparris. Dess historia är äldre än vinets, förmodligen lika gammal som brödets, och det dracks av kungar, hövdingar och gudar. Tillverkningsmetoderna är lika många som sorterna, och drycken förekommer i alla färgskalor, till och med grönt.

Vad som ute i världen, speciellt i Storbritannien och USA, revolutionerat öldrickandet är uppkomsten av de så kallade mikrobryggerierna. Små, ofta närmast minimala, lokala bryggerier där flertalet inte levererar till någon annan än den egna puben. Dessa drivs av verkliga entusiaster, och deras kunnande är i de flesta fall på en nivå som skulle få de större bryggerierna att häpna om de haft tid att bry sig om annat än bokslut och försäljningssiffror.

Gamla avsomnade ölsorter väcks till liv igen för att njutas av konnässörer och finsmakare, traditionella bryggmetoder återupprättas och förfinas. CAMRA, eller Campaign for real ale, publicerar varje år en prestigefylld bok med recensioner och adresser till alla dessa småbryggerier, en slags ölets Guide-Michelin.

Det råder alltså en sjudande aktivitet i källare och brygghus, men tyvärr en vi här i landet sällan eller aldrig får uppleva. Inte ens Tyskland, detta ölparadis på jorden, har någon verksamhet av detta slag, i varje fall inte i någon större omfattning, och anledningen till detta heter paradoxalt nog Rheinheitsgebot, renhetslagarna från 1516 eller 1434 beroende på vem man frågar.

Visst är det fantastiskt att världens äldsta livsmedelslag ännu är i kraft, men frågan är om denna ursprungligen skyddande förordning har något berättigande idag. Detta, från början, rent Bayerska påbud övertogs av hela den tyska staten 1906, detta var Bayerns krav för att gå med på att avsäga sig sina så kallade reservatsrättigheter, som bland annat gav dem tillåtelse att hålla sig med egen armé.

Införandet av dessa lagar, som starkt reglerade råvaruinnehåll och tillverkningssätt, motsattes häftigt av bryggerierna i norra delen av landet, och inte enbart av avundsjuka. Man beräknar att över 90 procent av alla nordtyska ölsorter försvann under de par årtionden som föregick första världskriget.

Naturligtvis var detta inte enbart renhetslagarnas fel, utan även industrialiseringen, som krävde förenklade och snabbare tillverkningsmetoder, och pilsnerölets närmast förintande genomslagskraft satte sina spår i den uttunnande floran av maltdrycker.

Faktum kvarstår dock, att det inte är lagarna i sig som bäddar för gott öl, utan hantverksskicklighet och noggrannhet. Se bara på lilla Österrike, som inte har några renhetslagar, och med sina knappt nittio bryggerier ändå producerar minst lika många ölsorter som sin jättelike tyske granne med motsvarande 1200 bryggerier.

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Dugges Ale- & Porterbryggeri

Ölkulturen har fått en rejäl renässans. Pubgästerna ber inte längre om en ”stor stark” utan frågar nyfiket vad som döljer sig bakom diskens kranar. Smakrika ale, porter och stout har återupptäckts och man diskuterar ivrigt det enorma spektrum av smaker och dofter som kan rymmas i ett ölglas.
Vi på Dugges Ale- & Porterbryggeri brygger med finaste malt och kryddar med rejäla humlegivor. Det är vårt sätt att förgylla din upptäcktsresa genom ölvärlden.

Ett spännande hantverk

Här kan ni se hur det går till när vi brygger vår ale och porter. När vi väl tagit fram ett recept vi är nöjda med återstår ”bara” rena kroppsarbetet.

Dugges

Bäst i test

De Koninck Amber, 5 % (De Koninck)
Ren, maltig och kryddig doft, Karamelligt
fruktig och humlerik smak och lång efterbeska.

5 poäng – Världsklass

• Westmalle trappist dubbel, 7 %
  (Brouwerij der trappisten van Westmalle)
  Frisk och mörk med fruktig doft. Fyllig smak av jäst och mogen frukt och choklad.
• Celis white, 5,0 % (Brouwerij van Steenberge)
  Doft av sommaräng och friska, syrliga och honungslena smaker av äpplen och grape.
• St feuillien blonde, 7,5 % (St Feuillien)
  Korianderdoft, frisk, lite gummi, men det är inte negativt. Lätt kropp med liten beska, angenäm kryddighet.
• Belgoo magus, 6,5 % (Brasserie la binchoise)
  Frisk och fyllig sammetslen doft. Behaglig fyllig  humlekaraktär och inslag av citrus.
• Leffe blonde, 6,6 % (Inbev)
  Ljuvlig doft av sommar och jästa äpplen. Honungslen balanserad smak med tydlig beska.
• Hoegaarden grand cru, 8,5 % (Inbev)
  Mjuk doft av säd. Fylligt fruktig smak med bra syra och behaglig beska.
• Triple karmelit, 8,4 % (Bosteels)
  Frisk, fyllig doft av säd. Vete, havre och korn ger en väl avvägd och fyllig öl med mjuk beska.
• Kapittel triple, 10 % (Van Eecke)
  Fyllig, frisk och fruktig doft. Fyllig och balanserad sötma och mycket trevlig humlekaraktär.
• Westmalle trappist tripel, 9,5 %
  (Brouwerij der trappisten van Westmalle)
  Ljus ale med fyllig doft med inslag av kaffe. Maltiga smaker av apelsin och parfymig humle.
• Chimay »capsule blanche« cinq cents, 8 % (Bieres de chimay s.a)
  Kryddig och torr arom. Koncentrerade, fruktiga och välbalanserade smaker av citrus.
• Chimay »capsule bleue« grande réserve, 9 %
  (Bieres de chimay s.a)
  Fruktig, kryddig doft med inslag av choklad. Mjuka, balanserade smaker och torr, kryddig efterbeska.
• Scaldis refermentée 75 years, 12 % (Dubuisson)
  Doft: bränt socker och torkade frukter. Söt, distinkt smak, en symfoni av torkade frukter.
• Gouden carolus cuve van de keizer 2007, 11 % (Het anker)
  Lite lakritskänsla i doften, men också dadlar och fikon. En fyllig kryddighet, mjuk och angenäm alkoholsötma.
• Gouden carolus van de keizer 2008 red, 10 % (Het anker)
  Honungssötma, kryddbod. Bra beska, sprudlande, fräsch och elegant.

4 poäng – Mycket bra

• Duchesse de bourgogne, 6,2 % (Verhaeghe vichte)
  Frisk, skönt fyllig doft, vinös ekkaraktär och sammetsmjuk smak av körsbär.
• Maredsous 6 blonde, 6 % (Duvel moortgart)
  Maltig doft med en ton av björnklister, frisk citrus och humlesmak, mjuk, trevlig efterbeska.
• Grimbergen blonde, 6,7 % (Scottish & Newcastle)
  Friskt maltig doft av tvättstuga. Fyllig, sötaktig smak med mjuk och behaglig beska.
• Kwak, 8,4 % (Bosteels)
  Fyllig, karamellig doft. Fylligt sötaktig maltsmak med inslag av kaffe och sirap.
• Oud beersel bersalis, 9,5 % (Oud beersel)
  Fräsch och frisk doft. Frisk, maltig och blommigt karamellig smak samt kraftig beska.
• Hoegaarden, 4,9 % (Inbev)
  Frisk veteöl med lite återhållen sommarängsdoft. Mjuka smaker av citrus och äpple.
• Duvel, 8,5 % (Duvel moortgart)
  Maltig doft av våt yllekofta. Fyllig, balanserad smak och mycket bra beska. Klassiker.
• Leffe brune, 6,5 % (Inbev)
  Sötsur karamelldoft. Mild, frisk och fruktig smak och rejält kraftig beska.
• Kasteel, 11 % (van Honsebrouck)
  Maltig doft av blöta hundar. Sötaktig, kraftig smak med fyllig syrlighet.
• Maredsous tripel, 10 % (Duvel moortgart)
  Brödig doft med kola och fruktsoppa. Frisk och fyllig smak med torr beska.
• Kasteel triple, 11 % (van Honsebrouck)
  Doft av hö och ladugård. Frisk, fyllig smak av citrus och charmig jästkaraktär.
• Rochefort 10, 11,3 % (Brasserie Rochefort)
  Fyllig doft och tätt, mjukt skum. Lite vinös och eldig smak med ekkaraktär.
• Gouden carolus van de keizer 2008 blue, 11 % (Het anker)
  Rubinröd. I doften kokt blomkål, bränt socker och plommon. Lite sträv trots den stora sötman. Lagring ett par år rekommenderas.
• Cuvé rené kriek, 5 % (Lindemans)
  Syrlig doft, körsbärskärna. Osötade bär i smaken, kort eftersmak.
• Ichtegems grand cru, 6,5 % (Strubbe)
  Rödbrun färg, doft med inslag av vinäger, bourbon, vanilj och torkade persikor. Lätt bränd smak, ekfatskaraktär, frisk och sprudlande.
• Gouden carolus van de keizer 2002, 8,5 % (Het anker)
  Korkdoft, lite som jordkällare, torkad frukt i bakgrunden. Typisk smak av källarlagrad belgisk öl.

3 poäng – God

• Stella artois, 5,2 % (Inbev)
  Något metallisk doft av kokta grönsaker. Neutral men god smak och kraftig humlebeska.
• Grimbergen dubbel, 6,5 %  (Scottish & Newcastle)
  Doft av fikon och annan torkad frukt. Fyllig, söt, behaglig smak på gränsen till mesighet.
• Maredsous, 8,5 % (Duvel Moortgarten)
  Doft av honungskaramell. Fyllig, syrlig, lite metallisk smak av kallt kaffe och rabarber.
• Grottenbier bruin, 6,5 % (St Bernard)
  Kraftig doft av vört. Fyllig, syrlig smak av pomerans, lagerblad, nejlikor och örter.
• Jessenhofke, 8 % (Jessenhofke)
  Maltig doft av ladugård och kokta grönsaker. Kryddig, trevlig smak av kryddor och lavendel.
• Kasteel blonde, 7 % (van Honsebrouck)
  Frisk, söt doft. Lite mesigt, karaktärslösa och  söta smaker av persika.
• Oerbier, 9 % (de Dolle Brouwers)
  Kraftig doft av kondenserad mjölk. Fylliga alkoholspritsiga och söta smaker av kola.
• Watou’s biere blanche, 5 % (St Bernhard)
  Maltig tvättstugedoft. Syntetisk, metallisk och lite trist smak för att vara veteöl.
• Popering hommel bier, 7,5 % (van Eecke)
  Honungsdoftande och fyllig doft. Något kvalmig men humlestark honungsmak.
• Achel trappist, 8 % (de Achelse Kluis)
  Lustig doft av ärtor eller bondbönor.  Frisk, syrlig, aningen tunn smak med kraftig beska.
• Trapistes Rochefort 6, 7,5 % (Brasserie Rochefort)
  Doft av kokta grönsaker. Vinös, balanserad smak med träkaraktär.
• Trappistes Rochefort 8, 9,2 % (Brasserie Rochefort)
  Fyllig vinös doft. Rätt eldig smak av körsbär och påtaglig ekkaraktär.
• La chouffe blonde, 8 % (Achouffe)
  Något disigt utseende, bärnsten. Jästig doft med koriander, lite nypon och apelsin. Kryddig smak med gräddig känsla. Sötaktig honung, fyllig.
• Kasteel bier blonde, 11 % (van Honsebrouck)
  Söt marsipandoft, lite brand. Smaken präglad av skumbanan, marzipan, lite spretig. Helhetsintryck: alkoholvärmande, krispig sötma.
• Brigand, 9 % (van Honsebrouck)
  Doftar som Tutti Frutti, syrlig beska och stram eftersmak. Intetsägande platt men på något sätt god.
• Mc chouffe brune, 8,5 % (Achouffe)
  Färgen mörkbrun/röd. Lite bränd doft, syrlig, humle. Smak av rostad malt, kandisocker, lätt kropp.
• Kasteel bier brune, 11 % (van Honsebrouck)
  Doftar färska fikon och bränt socker. Värmande smak med honung, söt klibbig, med en sötma som påminner om mörk sirap.
• Oud beersel gueuze vielle, 6 % (Oud beersel)
  Färg som persika, doftar gödsel, svavel och fat. Tunn, torr smak, känsla av läskpapper. Saknar Gueuze-karaktär, kanske ännu för ung.
• La moneuse, 8 % (Brasserie de blaugies)
  Parfymig doft, som en bukett rosor och violer. I smaken återfinns kokt potatis, porös. Saknar typen Saisons karaktär.
• Avec le bons voeux, 9,5 % (Dupont)
  Doftar koriander och blött läder. Fyllig smak som är både besk och söt, lite kort  i smaken men en hyfsad Saison.

2 poäng – Drickbar

• Kapittel watou abbey beer, 6,5 % (van Ecke)
  Syrlig doft. Något unken, kväljande smak och spretande syra/sötma.
• Oud beersel oude kriek vieille, 6,5 % (Oud beersel)
  Ljust röd färg, lite disig. Doftar av svavel, bondgård och höstack. Torr, kort och kärv smak, saknar Kriekkaraktär och kan möjligen vara för ung.
• Kasteel bier rouge, 8 % (van Honsebrouck)
  Doft som björnklister med mandel. Smak av mandelmassa, vaniljsocker och söta bär. För söt, syntetisk med ciderkänsla.
• Lambicus blanche, 4,5 % (Timmermans)
  Kryddbodsdoft med nybakade bullar och koriander. Läskedryckskaraktär, lite vetesmak. Obalanserad  en udda fågel i ölvärlden.
• Darbyste, 5,8 % (brasserie de Blaugies)
  En doft av gammeldags speceriaffär med svart- och vitrutigt kalkstensgolv. Syrlig smak med mycket kolsyra, lätt kropp. Intetsägande med mjölig konsistens.
• Saison d’epeautre, 6 % (Brasserie de Blaugies)
  Doftar banan, kokta grönsaker och äppelskal. Kolsyrig, platt smak, lätt i